lördag 30 juli 2016

Motherhood

Livet är så märkligt. Kom på efter ett par år sådär att jag faktiskt har en blogg. Och ja. Jag insåg att det finns så mkt jag vill säga här. Men jag vet inte var jag ska börja. Men jag tror ändå att jag börjar med det där lite märkliga som händer när man får barn. Plötsligt börjar folk försvinna. Plötsligt räknas man inte längre in i gemenskapen som tidigare var självklar. I vissa grupper och konstellationer alltså. Och så står man plötsligt där och fattar inte vad som hänt. Eller varför. Vi har ju inte ens varit särskilt låsta. Folk tror kanske man är det för att man får barn. Nä. Det är man inte egentligen. Man kanske måste anpassa sig lite bara. Eller mycket när barnen är yttepyttiga. Såklart. Men det kanske är svårt att förstå för En del. Men hur som helst. Det är inte något jag grubblar på nåt särskilt egentligen. Mer bara ett konstaterande att vissa vänner går. Andra består. Men visst undrar man ibland om man egentligen aldrig var omtyckt. Om folk o fä bara låtsats. En annan är ju liksom vän på riktigt. I olika nivåer förstås. Men ändå. Man försvinner ju inte bara ur folks liv utan förklaring. Eller jag gör inte det i alla fall. Och man försvinner ju inte bara för att man fått barn. Man är ju bara kanske inte fullt lika peppad på och förmögen till att hinka öl och dansa VARENDA helg. Man är kanske mer benägen att välja en god natts sömn under småbarnsåren än en mojito i nattvimlet. Kanske är det så och kanske får man då bara räkna med att vissa människor anser att du helt enkelt blivit för trist att hänga med. Det kan ju faktiskt vara precis så enkelt. Jag tror förresten. Att om den här bloggen får ett liv igen. Så kanske jag äntligen känner mig mogen för lite rättframhet. Alltså på riktigt. För egentligen är ju det här med att skriva en terapi för mig själv. För jag har ett behov att uttrycka mina tankar någonstans. Har egentligen inget behov av respons ens. Bara få ut det. Men OM jag nån gång skulle få respons så skulle det va kul. Så tänker jag. Och så tror jag att den här bloggen mest kommer handla om föräldraskap. Jag är liksom på något sätt i första hand mamma till två (!!!!!!) barn! Freja och Ellis. Mina mirakel. Ögonstenar och hjärtegull. Stjärnor på himlen. Att få känna den kärleken. WOW! Men så kanske det kommer handla om åsikter oxå. Ni (vilka ni?! Det här är en övergiven blogg haha) vet, jag har en del såna. Åsikter alltså. Jaja. Nu är det slutpladdrat. Vi får se när jag är tillbaka. Kanske tar det två år. Kanske en timme. Eller en dag. Vi (?) får se. God natt!

onsdag 27 augusti 2014

I <3 Myrorna


Herregud 17 plagg till ungen för 500 spänn! Och sjukt fina allihop!!!
Fynd gör en lycklig! :p
Vem behöver köpa dyrt och nytt?! Som dessutom varenda unge har! Inte vi!



















fredag 22 augusti 2014

Nytt megaprojekt i görningen

Herregud jag kanske är min systers syster ändå. Och kanske ändå (trots att jag är betyyyyyydligt mindre intensiv än henne) så kanske det är mig hon brås på. Den där modiga, galna människan som bara vågar och tar för sig av livet. För här står jag nu. Mitt i mammaledigheten och mitt i ett alldeles dånande projekt som kommer göra den största succé av succéer som någonsin gjort succé.

Jag har jobbat som en liten vessla de senaste dagarna och en ny verklighet börjar ta form. Det är fortfarande några stora bitar kvar innan verkligeheten blir här och nu istället för där framme i framtiden men det är inte alldeles omöjligt långt bort. En både skrämmande och enormt exalterande tanke!

Jag har visst det där drivet i mig ändå, som jag trodde jag tappat bort. Mer info kommer var så säkra men än så länge måste jag hålla klokskaperna hemliga då projektet är i ett känsligt stadie. 

To be continued...

måndag 18 augusti 2014

Inredningstips!


Hej alla glada!
Nu kommer ett inlägg igen!!! Kors i taket! Men jag kände att jag skulle dela med mig av detta braiga tips! Jag har precis målat en tavla till min lilla unge. I färgskala som passar hennes rum. Jag gissar att hon kommer gilla den när hon blir lite äldre. Randigt och prickigt och fina färger. Sånt gillar hon nu så det kanske håller i sig. Hur som helst. Jag hade ju både färg, papper och ram hemma och det hela var färdigt på ett kick! Gratis! Och definitivt unikt! man behöver inte ens kunna måla! Så där har ni ett inredningstips, ni som inte vill eller kan köpa svindyra grejer i designbutiken men ändå vill ha något speciellt!

Ha en glad måndag alla vänner, idag ska jag starta ett nytt projekt! Mer om det senare!

Tjolahopp!





söndag 17 augusti 2014

Drömmen & så en flygresa

Hej och hå vad tiden flyger iväg. Och inget vettigt har man hunnit med. Känns det som. Men man kanske ska sluta pressa sig själv så hårt och ta det lite mer piano. Samtidigt, om man är en sån rastlös själ som jag själv så är det svårt det där med att bara vara och slappna av. Det finns i princip bara två ställen där jag kan känna så - ute i skog och mark. Och i stallet. 
Men vare sig det ena eller det andra har jag tillbringat tid i på sistone. 

Lyckligtvis har min enormt avslappnade syster köpt sig en stor skog med mark och tillhörande hus. Precis vid en älv. Precis vad jag behöver. Precis just nu.
Flyget är bokat. Hotell på Arlanda är bokat. Barnet ska med och jag hoppas att både hon och jag tar oss igenom flygturen utan större bekymmer. Ont-i-öronen-hotet finns där och oroar men det löser sig! Pappan ska ju stanna hemma och arbeta så han kommer inte vara något stöd så som han brukar. Men det ska nog gå bra. Hashtag hoppfull.

Förövrigt och till sist, denna söndag bjuder på en husvisning. Drömmen. I Oxelösund av alla ställen. Stället jag lärt mig älska som vuxen. I tonåren var det väl mest bara pest och pina. Men så är det väl.

Tyvärr är vi varken förmögna, rika eller täta så något nytt drömboende lär det inte bli. Men ses måste det och vem vet, kanske vinner vi ett par miljoners på triss imorgon. Vem vet.


fredag 18 juli 2014

En tragisk livsåskådning

Sorgen när man blir påmind om hur egoismen frodas i världen. Alla vill va rika, alla vill ha en tjusig bil och ett flådigt hem. Och så en glad och frisk familj. Men när det gäller människor utanför den egna sfären då är det inte lika viktigt. Så länge man själv har det bra och så länge ens egna människor har det bra - då är det frid och fröjd!

Det är en tragisk livsåskådning och jag tycker uppriktigt synd om alla som inte fått en bättre uppfostran. Eller som bara inte förstår bättre. 

Och tyvärr, så länge folk resonerar på det här viset så kommer världen fortsätta vara en mörk och kall plats för många människor.

Av denna anledning röstar jag på Fi förresten. För jag bryr mig om ALLA, inte bara mina egna. Och jag önskar fred på jorden och mer kärlek åt folket. En del skulle kanske kalla det att vara naiv. Men jag tar hellre upp kampen om livets alla orättvisor än att acceptera dem! Eller ännu värre - utöka dem!

fredag 11 juli 2014

Måste bara klaga lite

Ja, inte bjuder jag på någon SÄRDELES rolig läsning men jag måste faktiskt beklaga mig! OFFENTLIGT!

Jag bor för trångt. Och vips slog dubbelmoralen till. Otacksam är vad jag är. Ska vara glad att jag har tak över huvudet. Och ja förstås är jag det men man kanske måste kunna leva i den värld man lever också och jämföra med andra i samma situation?! Äh vad vet jag, det är en helt annan diskussion som ger mig dåligt samvete. 

Men hur som haver så ångrar jag nu att vi köpt ynkliga 76 kvm. Vi har så mycket grejer så hälften vore nog. Vårt hem liknar mer ett förråd eller museum än ett hem. Visserligen kan lite av orsaken till detta vara att grannens badrum delade med sig av sin fuktskada så att vi inte har något förvaringsutrymme längre och tillika lever på kanske 60 kvm istället. BETYDLIGT mindre. Och ja, så otacksam jag är! Fy skäms!

Jo men så är det och nu så vill jag ha ett STORT hus med NYA möbler och INGA djur (möjligtvis Daisy)! Eller vänta nu. Inga SMÅ djur menar jag förstås. Såna som är mindre än ja, låt säga en vattenmelon. Djur som är mindre än en vattenmelon är förmodligen inga trevliga djur. De är med största sannolikhet bara små och äckliga. 

Önskar ett slut på allt detta flyttande! Jag hatar att flytta! Jag längtar efter hemmet där jag kan slappna av, ta ett glas vin och  bara ha lite lugn och ro! Är det för mycket begärt?! 


Fler borde va som jag (OBS ironi)

Idag är det fredag. Freja ska vaccineras, mjölkstockning ska lösas (förhoppningsvis), foton ska beställas och så ska det kanske solas. 

Jag håller som bäst på att läsa en härlig bok av Fredrik "den makalöse" Backman. Den där om Ove. Alltså den är bara för bra. Språket är fantastiskt. Det är väl därför jag älskar den så mycket. Finns få saker här i världen som får mig att snurra inombords så som ett välartat språk. Eller välartat och välartat. Det kan vara fräckt och frisinnat också. Eller helt felaktigt men vackert och roligt.

Ett ord som ofta används i boken men sällan till vardags är "särdeles". Ett mycket fint ord som jag nog ska börja använda lite mindre sällan.

Tex så slog tanken mig idag (och faktiskt alla andra dagar med) att en majoritet av befolkningen har särdeles dålig smak vad gäller inredning. Men som alltid med smak är den ju delad och jag säger inte med detta att min är händelsevis så mycket bättre, det måste ju var och en få avgöra. Men jag hävdar nog ändå att den är bättre än de flestas.

Summa summarum - fler borde tänka som jag. Haha!

Freja med sin något skrynkliga fredagsoutfit från Livly. Ett exempel på mycket god smak!

lördag 5 juli 2014

Med lite kärlek

Jag är så glad för i dagarna två har jag haft det så ruskigt lugnt och skönt tillsammans med min lilla familj. Solen har värmt upp oss lite och gett välbehövlig energi. Båda dagarna har startats med frukost ute. Hur skönt som helst! Såna dagar önskar man nästan att man levde i värmen året om. Och det kommer från någon som älskar snö och vinter! Och höst och regn och godluktande löv och bristande knoppvår! Ja, ALLA årstider blev det visst till slut. Så ja, jag bor nog på rätt ställe trots allt. Men visst ger solen lite extra?! Och tur är väl det ibland!

Idag har vi varit ute vid havet. Drömt om båt. Det är väl egentligen bara en tidsfråga men vissa dagar längtar man mer än andra! 

Jag skulle vilja dela med mig av några bilder men de har visst lagts över på datorn och jag skriver från mobilen. Men några ynkliga ena har jag lyckats skrapa ihop från min och Anders chatt i whatsapp!

Å förresten! Igår hade jag och Anders bestämt dejt. Hemma. Vi hade köpt presenter åt varann och lagade jättegod tre-rättersmiddag åt varandra! Och så drack vi champagne - Pol Roger förstås!
Jag fick köksredskap som jag älskar och Anders fick en fotboll och en burk metmask. Tycker min present helt klart var bäst haha!

Imorgon är en ny dag. Den välkomnar jag med vidöppna armar! Kärlek åt folket - alltså er, whoever you are!







söndag 29 juni 2014

En underbar dag

Igår blev en fantastiskt dag för Freja och oss. Man blir verkligen rörd av alla dessa människor som man har runt sig och som bryr sig om och finns till. Och det var helt otroligt vad fina gåvor Freja fick! Den finaste av alla var förstås den kärlek som alla som kom hade med sig! Helt obetalbart! Idag har lillan varit riktigt trött och man märker att det tog hårt på henne att ha kalas. Tur det inte är så ofta!

Nu har vi bara tagit det lugnt o vilat och inväntar pappan som ska komma hem från golftävling så vi kan åka och handla. Sedan ser vi fram emot en hel vecka utan något inplanerat. Dvs LUGN O RO en stund. Det behövs efter denna hektiska juni-månad!

Nu lite bildkavalkad!











lördag 28 juni 2014

Den stora dagen

Idag ska vi fira att vi ÄNTLIGEN fått en dotter. Hon ska hyllas och hurras och bli "invigd" i sina vackra namn! Det är verkligen en milstolpe för oss, denna dag.   Så många känslor som plötsligt kommer över en nu. Hela vår resa tillsammans (min och Anders) ända fram hit. Till målet.  Så många dagar av skräck över att kanske aldrig få uppleva den kärleken och glädjen. Det är över. Detta är på riktigt. Vi ÄR faktiskt föräldrar åt en verklig liten dotter av vårt eget kött och blod. Det är så mycket mer än vad vi någonsin kunnat tro! 

Ända sedan jag var liten har jag (som säkert många andra flickor) sett mig själv som mamma en vacker dag. Sedan när det väl blev dags och det visade sig att vi inte har en enda chans att klara det på egen hand, då rycktes marken under fötterna på mig. Minst sagt. Av alla rädslors rädslor var det den värsta. Att bli utan barnet som man drömt om ett helt liv. Miljontals frågor som väcktes där man ifrågasatte hela sin existens, sitt förhållande och sitt liv. och så många dagar, veckor, månader och till slut år som var fyllda av skräck, ångest och sorg som sedan följde. Därtill hemska sprutor och behandlingar som man aldrig visste om de skulle lyckas. Och så misslyckanden. Gång på gång. 

Det är svårt att föreställa sig nu hur hemskt allting var och hur långt ned i sorg man befann sig. Hur man överlevde.

Men det fanns alltid en sak igenom alltihop och det var hoppet om att en dag få bli förälder. Drömmen om att en gång bli mamma.

Idag är en stor dag. Och vi ska fira som vi aldrig gjort förr.

Freja, du kan aldrig förstå hur mycket vi älskar dig och hur efterlängtad du är. Och när du en dag smäller igen dörren och skriker att du hatar oss då ska jag tacka högre makter för att jag får uppleva det med! 

fredag 27 juni 2014

Ps.

Igår skrev jag om otacksamma människor. Och jag ville bara tydliggöra en sak - NATURLIGTVIS önskar jag inte en endaste människa ont och det är ju skönt att det finns folk som är så lyckligt lottade att de sällan stött på motgång här i livet. MEN jag talar om de fall där dessa människor inte själva förstår hur bra de har det. Och ibland känns det som att det ska krävas motgångar för att folk ska förstå det och det är sorgligt. Önskar att det inte var så och att människor bara kunde förstå ändå men så är det inte alltid.

Så till idag - det ska förberedas allehanda mat inför det stora kalaset imorgon! Och det ska plockas allehanda blommor! DET ser jag fram emot! Hoppas det blir en SMIDIG dag...

Imorgon smäller det! <3


torsdag 26 juni 2014

Tack för allt och lite till

Det största felet hos många människor idag är att de är så jävla otacksamma! De tar saker för givet och tar dumma beslut som följd. Fler människor borde få ta emot rejält med skit här i livet så de lär sig att visa lite tacksamhet och därmed kanske också en gnutta ödmjukhet inför livet i största allmänhet. Varje människojävel borde vara så tacksam att de tackar för var dag de får av lycka och glädje. Men alltför många har fått för mycket gratis. För lite motgång och för mycket medvind. Och så blir de precis som bortskämda snorungar som aldrig behöver offra något och som får allt de pekar på just när de pekar. 

Nej, jag är visst inte bitter! Jag tycker bara att det är sorgligt att det ser ut såhär. Och samtidigt som jag inte önskar mina medmänniskor något av ondo så skulle det inte skada om en och en annan fick känna på verklig motgång någon gång här i livet. För ibland verkar det vara först då folk inser hur jävla bra de har det och hur tacksamma de egentligen borde vara!

Otacksamhet är bland det minst klädsamma som finns!

Och mycket kan man säkert säga om mig - men TACKSAM, DET är jag för varje glädjerik minut jag får av livet! (Och kanske i synnerhet för livet jag fått i form av min vackra och underbara dotter <3 )
Jag tar inte mitt liv och allt mitt goda för givet och jag försöker påminna mig själv varje dag om att tacka för allt gott jag har i form av både människor, kärlek och materiella ting. 

För tänk, vilket mirakel livet är ändå. Vem vore jag om jag inte var tacksam för att solen lyser på oss och värmer våra kroppar, för all kärlek, för all god mat, för den vackra naturen, för träden, för vattnet, för alla fina saker jag fått äran att äga, för taket över mitt huvud, för min familj, för mina vänner, för mitt barn!?
Och vem är du om du inte är det?!



onsdag 25 juni 2014

Fläng häng säng

Den här dagen har verkligen gått i ett. Först rundade vi stan och köpte serpentiner, pyjamas och lite annat smått o gott till Frejas namngivning. Sen åkte vi och köpte ett träd. Inte varje dag man gör det. Lilla F ska få ett körsbärsträd av sin mor och far i namngivningspresent. Det ska planteras ute på landet vid torpet som inte är ett torp. Sen ska Freja få äta sina alldeles egna körsbär och dricka sin alldeles egna körsbärssaft. Det är en fin tanke som vi hoppas ska kunna bli verklighet. Gäller bara för föräldrarna att hålla trädet vid liv. Men det ska nog gå. Hoppas vi.

Efter trädhandlingen åkte vi hem och vände. Hälsade på några trevliga människor ett stenkast bort. det pratades barn, poolbyggen och företagande. Och så åt vi glass med jordgubbar. Mums! Blev även påmind om iden att göra flädersaft så imorgon SKA jag ta mig tid att åka till min kära mor i Oxelösund och palla ett gäng blomklasar! Fläder är det godaste jag vet i saftväg! 

Nuuu är vi hemma och snart är dagen slut. Blir inte mkt sena kvällar som småbarnsförälder. Åtminstone inte som småbarnsförälder till Freja. Och apporopå det, Freja skulle sova i egen säng första natten i natt men det gick inget vidare. Aldrig har hon vaknat så många gånger på natten och varit ledsen. Fick flytta över henne till oss igen. Får se om vi vågar prova i natt igen. Själv skulle jag kunna sova med henne vid min sida livet ut men jag förstår ju att det inte går och det kanske kan vara trevligt att bara få sova som vanligt igen och bråka om utrymmet med två individer istället för tre. (Katten sover förstås också med oss helst)

To be continued...


tisdag 24 juni 2014

Panik, stress och piroger

Herrejösses. Ett andra inlägg inom loppet av några dagar?! Well, det är en fas - det förstår vi allihop. Enjoy it while it lasts!

Jag kan inte somna om. Min unge kunde och ligger och sover så sött här intill. Själv surrar det i mitt trötta huvud. Massa måsten och brist på både kontanta medel, tid och ordning och reda. DET gör mig stressad. 

I vanliga fall planerar jag minutiöst och det fungerar utmärkt. Jag är bra på det där med planering och organisering. För att inte säga extrem-bra. Men nu har det faktiskt inte funnits vare sig tid eller energi och nu känns allt rörigt och i sista minuten (men jag vet att det löser sig ändå. Eller rättare sagt, jag löser det ändå. Förstås tillsammans med min kära man)! 

Det stundar alltså en bautaviktig dag på lördag - nämligen Frejas namngivningsfest! Kan knappast beskriva hur mycket det betyder att äntligen få fira det nya liv vi fått efter år av sorg, ångest och kämpande! Det är förstås en jättestor grej för oss, större än vårt eget bröllop! (Åtminstone om man frågar mig)

Det ska skålas och det ska ätas mumsigheter, det ska lekas och det ska läsas dikter. Det ska dekoreras och planeras och övas och ja.. Jag tror jag skiter i att somna om ändå. Dags att börja GÖRA! Först ut är ett gäng piroger! Mums!

Önskar alla er medmänniskor en härlig dag! (Om ni är några som läser detta förstås)



Livet <3

lördag 21 juni 2014

Ana lys

Jag borde sova. Men istället fastnade jag i årskrönikan av mitt liv. Livskrönikan kanske man ska säga. Skriva.

Började gå igenom en faslig mängd blogginlägg. Kan inte låta bli att känna mig lite stolt. Jag gillar mig själv och mina rättså modiga utlåtanden emellanåt. Det är något jag är stolt över det där. Att jag vågar till exempel skälla ut puckade mansgrisar på stan som inte kan bete sig som folk. Eller att jag inte tar vad för skit som helst. Eller att jag har åsikter om det mesta som jag inte räds att dela med mig av.

Jag kan verka hård tycker vissa och somliga men i själva verket är jag ganska mjuk. Om man intresserar sig för att veta mer förstås. Och vill man inte veta mer så går det lika bra. Jag har inget  behov av att visa upp mina finaste sidor för folk hur som helst. Jag plöjer nog bara på. Högt och lågt. Tänker inte så mycket på om folk tycker om mig eller ej. Det är upp till var och en att välja om de vill gilla mig eller ej. Jag känner nog egentligen inte något större behov av att vara omtyckt när jag tänker efter. Man kanske rentav ska göra sig förtjänt av att få ta del av den snälla Petronella?! Äh, inte vet jag. 

Jag bara är och sen blir det som det blir. Folk bryr sig alldeles för mycket om att lägga manken till och vissa upp sig från sin bästa sida. Ha det finaste och mest välstädade hemmet, nyklippt mossfritt gräs alla dagar på året, välkammat hår och rena, väluppfostrade barn. Gud bevare den som har lite skit under mattan , dammtussar i öronen o skelett i garderoben! Och se upp för att vara fel och tycka för högt, för mycket eller för ofta! ÄÄÄÄÄHHHH, säger jag! Slappna bara av! Ett väldigt tänkvärt ordspråk som jag har läst är detta:
"För att undvika kritik - säg ingenting, gör ingenting, var ingenting"

Jag undviker inte kritik. Jag välkomnar den. I synnerhet om den är konstruktiv och kan leda till att jag själv utvecklas som människa.

Min morfar brukade säga;
" ful kan man va! 
- men inte dum! "

Det brukar jag också tänka på ibland. Trots (eller kanske med tanke på) mitt ibland inte så milda sätt, vill aldrig vara dum. Varken dum som i korkad eller dum som i elak. Att vara bufflig, rätt fram, envis eller att ha starka åsikter behöver inte betyda att man är elak. Därför kan ibland en liten pausknapp eller redigering vara nödvändig före publicering av nytt material. Och ibland får man redigera i efterhand om något har publicerats utan censur och stavningskontroller. 

Och så till poängen -> Alla har vi bra och dåliga sidor. Det svåra är att först känna till sina egna, sen ständigt utveckla dem - och till sist lära känna sina medmänniskors.

Klart slut!

måndag 24 februari 2014

Mamma Mia!


Ja, jag har ju blivit mamma. Vilken extremt ärofylld uppgift! Min lilla familj är nu fulländad och livet har plötsligt den mening som tidigare saknats. Inte för att jag var missnöjd med livet utan för att det saknades något. Eller någon, menar jag. Och nu är HON här. Hon som jag trodde var en HAN. Freja. Mitt och Anders kött och blod. Obegripligt och fullständigt naturligt på samma gång. En sån extrem lycka!

Och det där med att det inte går att föreställa sig hur det känns att få barn, det är bara snicksnack. Det känns precis som jag föreställt mig! Och det är mycket lättare än vad jag trott. Vi har hittills haft turen att få ett ganska snällt barn.. Man kan ju hoppas att det håller i sig.

Och oj vilken tacksamhet jag känner! Det var verkligen på håret att vi skulle få en unge överhuvudtaget. Den historien vill jag berätta någon gång. Om hur våran Freja kom till, efter många månader av rädsla, tårar och världsomvälvande känslor.

Så länge tackar vi högre makter (och CVL i Uppsala) för den fina gåvan i form av en dotter. 

Morfar borde fått vara med och se henne men livet är sannerligen ingen rättvis historia och det gör sannerligen inte alltid som man vill. Men på något sätt så blir allt ändå bra tillslut. Man accepterar det man måste, förändrar det man kan och förstår skillnaden mellan dessa ting. Och vips så är allt precis just så som det borde vara. Även om det inte alltid är precis just så som man trodde det skulle bli eller så som man önskade - så ändå, alldeles precis perfekt.

lördag 14 december 2013

En sån dag

Som jag längtat. Och som jag önskat. Och som jag lovat, att om det blir sant så ska jag aldrig klaga på något.

Men nu är jag här. Jävligt gravid. Och foglossning från helvetet. Var kom den ifrån? Vill bara gråta just nu. 

Men jag är tacksam. Ändå. Oerhört, evinnerligt och evigt tacksam. Så tacksam som man kan bli. Men jag måste få säga att det inte är speciellt kul att inte ens kunna röra sig eller fungera som en normal person!

Jaja. Nog med gnäll. Jag lägger mig i ett bad och tycker synd om mig själv och är samtidigt extremt lycklig. Det är ju värt det.

onsdag 11 december 2013

Världens vackraste smycken!

Hej alla, jag försöker vinna en tävling på onejewelrylosangeles.com Jag har blivit störtförälskad i deras smycken och vill bara ha ha ha, ALLT! Så jag gör lite reklam för dem här nu och hoppas jag vinner 500 $ att handla för hos dem. Herregud vilken dröm det skulle vara. Tycker jag förtjänar det nu när jag ska föda barn och allt... hehe :) Hjälp mig vinna genom att klicka på denna länk: http://ptab.it/1WLGg TACK!

måndag 25 november 2013

Himmel, helvete och lussebullar

Idag är det måndag och jag städar garderob och lyssnar på skön musik. Lite senare blir det 9-årskalas. Dagarna går så jäkla fort nu tycker jag. Man hinner nästan inte med. Det är 70 dagar kvar idag tills vår älskade lilla bebis är beräknad att födas. Det är ju helt sjukt. Och sjukt är det också hur man fort man glömmer sånt som är jobbigt i livet. Hur jävliga dagar man faktiskt haft emellanåt. De bleknar när man blir lycklig. Men jag lovar att aldrig glömma riktigt, man måste påminna sig själv om helvetet ibland så man inte tar himlen för given. Och allt som finns i den.

Denna vecka är det också första advent! Jag älskar ju julen. Även om denna kommer bli konstig och inte alls som alla andra. Men det kommer gå det med. Men inte en enda snöflinga? Och knappt en enda minusgrad? Förra året vid den här tiden strålade världen av vita, gnistrande, vackra flingor. Jag saknar VINTER!

I julklapp önskar jag mig snö således. Mer behöver jag inte just nu. Åtminstone inte i paket-väg.
Next up: planera stora julbaket! Guldrutor (silverrutor fast med saffran), lussebullar, kolor och kanske någon nykomling?

Mums!



onsdag 23 oktober 2013

Rapport från längtansplaneten

Jag funderar och funderar på vad jag ska skriva. Och så slutar det med att jag inte skriver. För jag verkar inte ha nåt vettigt att säga. Det enda som tankarna hela tiden återvänder till är längtan. Längtan efter vårt barn, längtan efter snö, efter jul, efter köttbullar, efter att flytta, efter att då huset sålt, efter morfar.. Ja och så håller det på sådär. 

Antingen det eller något hemskt därute i världen eller samhället som upprör men som man sedan förtränger för man orkar inte bry sig om allt skit.

I min handväska ligger förresten nästan 500 kronor i mynt. Det är värt att nämna. De tjänade jag på loppisen som jag anordnade i helgen. Det kom faktiskt en hel del folk och jag hade bakat och Anders jobbade i caféet. Var riktigt kul.

Ja men hur som helst. Att få ihop en femhundring på att sälja sånt man annars skulle kastat är ju inte fy skam. Man får va nöjd med det.

Förövrigt så måste jag storstäda idag. För att sedan bli handikappad. Igår tog vi promenad på 24 min och det gjorde ONT mot slutet vill jag lova. Det ljuva livet som preggo! Men! Jag klagar inte. Fy helvete vad tacksam jag är för de här krämporna. På allvar. Det bästa som hänt mig!

Efter flera jävla år av alla möjliga panikartade känslor så hände det! Men den historien får vi ta en annan gång.

God jul!

tisdag 8 oktober 2013

Jul jul strålande jul. Och så flytt förstås!

Idag har jag varit och hälsat på vårt nya hem. Uppdraget var att mäta lite för att kunna planera möblering sedan. Allt klaffade i princip enligt så jag först hade tänkt. Det ska till ett jävligt bra minne och ett gudomligt ögonmått men det har alltså jag. Tydligen.

Hur som helst så kände jag bara glädje. Det är absolut inte prickfritt men det kommer bli perfekt. Mysigt och lagom stort med bra planlösning och fin omgivning. Nu längtar jag som fasen. Det känns så konstigt att flytta nu igen. Eftersom vi inte ens sålt det vi har så känns det så avlägset. Men jag insåg idag att det inte alls är så avlägset. Nu är det bara att hoppas att någon faller för vårt hem vi har nu så vi blir av med det fort. Dubbelt boende är varken praktiskt eller billigt. 

Och förutom det så längtar jag till jul. Och fasar för den. Hur ska en jul utan morfar se ut? Jag tror jag aldrig under mina 27 år i livet har firat en enda jul utan morfar. Min bästa, finaste morfar. Saknar honom så himla mycket och det gör ont att tänka på att han inte finns. För han gör ju inte det. Man blir rädd för att glömma, att minnena ska bli så avlägsna att det verkligen känns som att han är borta. Jag ska göra allt för att det inte ska kännas så.

Och jag ska göra allt för att vår son eller dotter som snart kommer till världen, får lära känna morfar också även om hon/han aldrig kommer få träffa honom. På så sätt kanske han kan leva vidare hos oss. 

Han får bli den där figuren i berättelserna som får betydelse som om han vore där på riktigt.

fredag 13 september 2013

Den som väntar på något

Just nu väntar jag på mat. Grillspett med pulverbea. Efter det väntar ost, kex, marmelad och vindruvor. Sen så blir det lördag och då ska vi ta med vår lilla favorit, Wilda på utflykt. Som jag längtat efter alltihop! Och om några månader flyttar dessa prylar hem till oss som vi beställt idag och strax efter det kommer Någon...

Hur ska man kunna vänta på allt detta goda?!!!!

Så länge njuter jag av ett glas bubbel. Det är ju ändå fredag!
Mums!

Vagn!!!
Regnskydd!
Stokke tripp trapp på köpet! 

fredag 6 september 2013

Bara lite negativ idag

Det är ganska lätt att bli deppig när man:
1. Inte jobbar
2. Inte har någon fritidsyssla
3. Inte har så många vänner som man tror
4. Inte kan snusa eller dricka vin så det blir bättre

Det är ganska lätt att komma ur deppigheten om man:
1. Tänker positivt
2. Hittar på något vettigt
3. Är kreativ
4. Träffar lite bra folk 
5. Shoppar
6. Har en bra man som peppar

Det finns ju alltid flera håll att belysa saker ifrån. Just idag är det mkt negativt. Det är  inte helt lätt att följa den positiva manualen när det INTE FINNS NÅGOT meningsfullt att göra! Jag dör av tristess innan året är slut. Jag har massa idéer men plötsligt ingen energi att göra verklighet av dem.


Blääääääääääää!

fredag 23 augusti 2013

Ditt & datt

Idag har det varit en lååååång dag. Jag har tjänat pengar också. Men inte på att jobba utan på att shoppa. Det känns väldigt bra förstås. Och jag har nu gjort min beskärda del för att iordningställa en fantastisk tvättstuga åt den som äga ska vårt vackra 1700-talsboende framöver. Själva ska vi dra till arnö o leva familjeliv. Kunde man aldrig trott men jag längtar något enormt tills dess.

Jag avslutade denna dag med en låååång dusch också. Tills jag var helt genomvarm. Sedan har jag krupit ned i den bäddade soffan i nytvättad t-shirt och nya lakan. 

Inga mardrömmar inatt då!

onsdag 14 augusti 2013

Tankar en dag i augusti

Jag har en väldigt påstridig längtan till hösten och vintern. Jag ska mysa som aldrig förr och baka, skriva och tända ljus och bjuda på middagar. Måste skicka in mitt manus till alla uppletade förlag också. MÅSTE. Jag hoppas vi får vår lägenhet såld också så vi kan njuta fullt ut av allt som komma skall när de mörka månaderna tar vid. Mörka på så vis att solen skiner lite mindre men ljusa på så vis att jag bara ska njuta av livet och känna mig tacksam för allt jag har och allt jag haft såhär långt i livet och för allt jag kommer få framöver.

Hösten är vacker och det är vintern med. Sommaren är flyktig och hetsig många gånger. Du ska hinna göra så mycket hela tiden. På andra delen av året får man gå i ide utan att folk gnäller. Det blir helt enkelt lite lugnare.

Och just nu är jag rastlös. Skadad och oförmögen att arbeta. Och oförmögen att ta mig fram som folk. Men bättre än igår tack vare en duktig doktor på akuten. Men nu måste jag vila så jag kommer på benen å det snaraste. Är så mkt jag inte vill missa.


Och så morfar.
Min älskade älskade morfar. Den bästa, största och starkaste i världen. Han är alltid med mig. Jag kommer aldrig få höra hans röst mer, hans visor eller hans skrönor, aldrig mer få se honom. Men han har gett så mycket. Till mig och alla runt sig. Så många minnen som aldrig kommer kunna tas ifrån mig. Jag är en del av honom och han en del av mig. Alltså är han aldrig särskilt långt borta. Det skänker tröst när det obegripligt stora tomrummet han lämnat efter sig, gör sig påmint. Det hjälper mig också att minnas det som komma ska. Något nytt och något ljust. Framtiden.

torsdag 8 augusti 2013

Om du var här

Tänkte skriva något jävligt privat men jag orkar inte. Idag regnar det. Det räcker så.


måndag 29 juli 2013

Tid

Tiden flyger förbi och det i ett nafs. Och under denna tid så pågår livet och man hinner inte med. Stort, smått, hårt och mjukt blandas bland fasor och överlycka. Man blir lite matt av allt detta. Ser fram emot hösten som säkert kommer fyllas av både saknad och längtan men förhoppningsvis massor med kärlek och vila. Det kommer man långt på!

God jul! 

måndag 1 juli 2013

Bortglömd

Hade visst glömt att jag hade en blogg. Eller så var det bara så att jag inte hade något att tillföra cyberrymden för tillfället. Nu när man använder insta så är det ju nästan det enda man behöver. Försöker sakteliga vänja mig av vid Facebook som ändå är tråkigt. Dock bra för att hålla koll och kontakt med såna man tycker om men sällan ser. 

Tänkte ni som tittar in här lite då och då skulle få er en bilduppdatering från vår bröllopsresa.. Den börjar lida mot sitt slut och man känner nu lite hemlängtan faktiskt.

Allt har varit toppen och jätteskönt. Läskigt hur snabbt man vänjer sig vid att inte göra något alls.

















Tidigare inlägg